Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir nog bra ändå.
Idag känns som rätt läge att citera två kloka personer;
"Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp "
-Tage Danielsson
"Fler borde stänga munnen och öppna ögonen"
-Morfar
Här hade det varit fint med en bild på Ior. Men eftersom jag inte riktigt gillar disneys snuttifiering av de små liven så får hans look a like vara stand in. Visst är Framells Colorade alias Cenzo förvirrande lik...
Sårskorpan
Meningen med den är att kroppen själv ska ta hand om såret, och det ska få läka fint i egen takt. Så länge vi låter bli att peta på den kommer såret inte heller lämna efter sig ett ärr.
Men sedan är det ju något lurigt med skorporna. De liksom frestar och tigger om att vi ska vara där och peta och klia. Petar vi för tidigt så blir det ilsket och rött samt börjar blöda lite. Har vi riktigt otur så kanske det till och med bli än mer infekterat än det var från början.
Är vi alldeles för ivriga och klöser, så kommer det blöda ordentligt och efterlämna sig ett ärr som kanske blir kvar för gott.
Vad har vi lärt oss av detta?
Låt för f-n sårskorpan vara så slipper vi ärret...
Motvind
Jag vill på icket sätt destruera grundtanken med denna blogg. Ibland måste dock även författaren få utrymme för tyngre tankar. Observera att jag inte tagit steget ner till pessimist, utan står kvar på trappsteget mittemellan som realist.
Nu har jag i snart tio veckor jobbat med hjärt- och hjärnrehabilitering. Trots detta är jag totalt oförmögen att rehabilitera dessa delar på mig själv.
Hur gör ni?
När motvinden är påtaglig i uppförsbacken, bullen smakar vidbränt och inte ens sushin kan få din hjärna att jobba konstruktivt. Kroppen vill fortfarande inte laga sig och hjärtat är kallt. Vinet smakar surt och yogan gör dig yr och världen i allmänhet gungar under dina fötter.
Det fina rådet "våga mer än du törs" som jag fick av en vän känns idag icket applicerbart.
Nu kan det tyckas patetiskt och världsfrånvänt att gegga in sig i sina ilandsproblem. Men hur mycket jag än vill det så svälter inte folk på jorden mindre för att jag äter upp maten.
Hoppas ni förstod metaforen.
B:h-terroristen äter fejkfrukt.
Efter rehab med sushi, sömn och vin så gjorde jag mig i söndags beredd att checka in på Arlanda. i säkerhetskontrollen blev det tvärstopp. Hit-men-inte-längre-fenomenet. Trots att jag inte lystrar till det fashionabla efternamnet "Stålbröst" så rådde det ett viss tvivel om konsistensen på mina behag. Blev tillfrågad om jag inte hade försökt smuggla in något i b:hn. Ve och fasa b:hterroristen strikes back. Mjaja hoppas detta var min första och sista striptease på flygplatsen i alla fall.
Resten av färden tillbringade jag med att plöja igenom Mats-Eric Nilssons "Den hemliga kocken". Drömmen om en liten självförsörjande gård på landet utan tillsatser kändes helt plötsligt ännu närmare. Jag som trots allt har betraktat mig som en relativt påläst människa, förmögen till att göra genomtänkta val känner helt plötsligt att de gråa håren bara väller fram. Idag vet väl gemene man att halvfabrikat och sockerstinna flingor är något att undvika. Själv känner jag nog att underläppen börjar darra när jag läser att äta aprikoser är att kasta pengarna i sjön. Helt plötsligt blir jag snuvad på all sköns rena grönsaker och produkter mitt framför nosen. Efter att läst ut boken så känner jag mig ännu mer äcklad och funderar på; hälsa till vilket pris? En känsla av tjurighet smyger sig på mig och jag vill nästan kasta boken till samma ställe som aprikospengarna.
Missförstå mig rätt... Kan inte ni den fläckfria massan också känna ett stygn av hopplöshet ibland?
Laxen
Efter tre seminarier och fyra tentor på två veckor så råder det ett visst stopp för sensoriskt input i min stackars lilla hjärna. Då jag på icket sätt vill drabbas av hydrocephalus eller någon annan sekundär komplikation så blev jag tvungen att lösa detta delikata problem på något vis. Att operera in en shunt för att låta lite överflödig information rinna ut kändes inte som ett bra sätt då jag är en förespråkare av konservativa metoder. Utan att vara en för stor anhängare av new-age så tror jag ändå att yoga är en lösning på många problem.
Därför intog jag under aftonen den effektiva positionen axelstående. Jag tänkte att när huvudet inte längre strävade efter vertikalen så skulle informationen processas och liksom skakas på plats. Jag lät barnet, kamelen och fisken avlösa varandra. Att avsluta med fisken borde väl ge goda förutsättningar att man skulle sluta som en glad lax åtminstone?
Appropå laxar så jag tänka på min stackars hjärna i helgen, men då ska laxen förtäras, helst i form av sushi förstås.
Eftersom att det är viktigt med holistiskt tänkande så ska jag inte glömma bort hjärtat heller. Tror att det kommer få sitt i helgen men för säkerhetsskull så kanske jag bör toppa med ett glas rödvin?
Efter denna rehabhelg för kropp och själ så kanske huvudet sitter på plats igen och jag är back in business för att ta mitt första kliv in i "verkligheten"
Nyårslöften...
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Ny%C3%A5rsl%C3%B6fte" Kategorier: Wikipedia:Globalt perspektiv | Nyår
Känner du igen dig?
Vad är det som får oss människor att år efter år fortsätta med detta intressanta fenomen - att lova storartade företeelser som vi innerst inne inte tror är möjligt? Alla dessa löften inger ofta storslagna planer för det nya året. Oftast leder detta till att man några veckor in på det nya året får bekräftat att man är en smula karaktärslös... igen....
Du måste tro på en förändring för att den ska vara möjlig. Varför då återanvända de förlegade, mossbelupna löftena som inte fungerat förr?
Mitt löfte inför 2009 var att bli lite snällare mot mig själv. Helt enkelt använda spegelhanden (som jag höll upp mot fuck-youfingret när jag var liten). Den skjuts nu upp som ett skott när den negativa tanken kommer smygande och försöker nästla sig in. Detta betyder inte att jag ska bli naiv och världsfrånvänd, utan det innebär egentligen alla gamla löften i en realistisk lyxförpackning med guldsnören.
Och hur har det gått hittills undrar ni nu? Genom att sluta med orealistiska löften och förbud så har bollen satts i rullning.
Jag cyklar i en liten nedförsbacke med medvind. Skolan rullar på, i hjärtat är det varmt och kroppen har fått ett löfte om att lagas. Kommer det en energtjuv i min väg så tar jag bara upp fingret. Ja, ni vet vilket...
Nu lyssnar vi och tar till oss på riktigt!
Prolog
Under året fick den lilla bitterfittan ligga och gro i sin puppa och sura för sig själv. Totalt omedveten om att den hellre skulle blomma ut som en fjäril istället för surpuppa.
Många vardagsirritationer brydde min hjärna och och lagrades i bitterfittebanken för att om möjligt senare publiceras. När tiden var mogen och jag skulle registrera mitt för ett år sedan inköpta domän kändes det inte så kul längre.
Under året jag grubblat på detta har någon annan hunnit köpa domännamnet bitterfitta.se.
Där har det sedan lagts en bloggportal för bittra människor. Nu är jag ju varken en copycat eller bitter egentligen. Därför tog jag det mogna beslutet att begrava bitterfittan.se och låta henne vila i frid.
När jag för ett tag sedan upptäckte denna skylt så insåg jag det att det var dags:
Bitterfittan goes optimist 2009!
För det finns alltid två sätt att se på saken...
